Fadderbarn

I Amazonas, Leticiaområdet finns tre grupper med totalt ca 200 fadderbarn. De flesta bor i indianbyarna.
Puerto Rico och Puerto Triunfo, två välskötta byar. Fadderbarnspengarna används gemensamt för alla barn i dessa byar. T.ex. drivs ett bageri och ett skolkök med hjälp av dessa pengar. Alla barn får ett riktigt mål mat om dagen.

Andra användningsområden är skolmaterial till både skola och förskola.

Det finns också ett antal fadderbarn i slumområdena kring och i Leticia. Dessa pengar betalas ut direkt till familjen.  Barnets mamma kommer till kyrkan där Ankarstiftelsen har sitt centrum, och får fadderbarnspengarna där. Bidraget är mycket uppskattat och gör en stor skillnad för barnen. 200 SEK utgör ca 2-3 dagars lön för en person. Barnen i slumområdena lever under mycket knappa omständigheter och det är ingen självklarhet att man får ett mål mat om dagen.

När terminen börjar kommer också den stora utgiften att köpa skoluniform till barnen.Om man inte har en uniform så får man inte gå i skolan. I samband med volontärsresorna brukar det vara utdelning av paket från faddrarna. Svenskarnas väskor brukar vara överfulla för att få med alla presenter. Det är stor fest och glädjen är stor när fadderbarnspaketen delas ut.

Upplägget av fadderbarnsverksamheten är ett annat än fadderstödet till Amazonas.

I Medellin ligger fokus på att fadderbarnen får besök av en ”extra mamma” som dels ger värme och kramar, dels också ser till de behov som familjen har. T.ex. används fadderpengarna till skoluniformer, medicin och skolmaterial,men det kan också vara hjälp till nytt plåttak eller en fest eller barnläger.

Ledarna för fadderbarnen i Medellin heter Alba och Gustavo. Alba  leder ett team på ca 10-20 frivilliga ”extramammor” och Gustavo är en psykologistuderande som hjälper till.

Fadderbarnsansvarig i Medellin

Alba och hennes team gör 20 hembesök i veckan och diskuterar relationer, andlighet, ekonomi och sjukvård med familjerna.

Bakgrunden till detta är en gripande historia om en liten flicka vars mamma var död och hon levde tillsammans med sin far som var en brottsling. En dag kom moster på besök och hon gav all uppmärksamhet till den lilla flickan. Men snart var moster borta. Flickan fortsatte att tänka på sin moster och ville att hon skulle komma tillbaka, men hon fick veta att moster var i Bogota. En dag satte sej flickan på bussen till Bogota för att hitta sin moster. Hon var alltså så hungrig på närhet och kärlek att hon drevs till detta. Busschauffören släppte av henne i ett slumområde i Bogota, 14 timmars resa bort.

Givetvis hittade hon inte sin moster. Hon fick leva vidare i slummen på egen hand. Någon tid senare hittade några svenska volontärer henne och tog henne till ett barnhem. Det har gått bra för denna lilla flicka. När hon fick frågan om hon hade rymt om hon hade haft någon som brydde sej om henne som mostern hade gjort, så svarade hon att det hade hon aldrig gjort. Det betyder så mycket med närhet och värme.

Därför har fadderbarnsprogrammet i Medellin denna inriktning.

Rapporter

Nyhetsbrev från UMU’s barnhem : Hösten 16 – Våren 17