Text: Per Danielsson

Han har mäklat fred mellan gerillaledare, byggt skolor och sett väckelsen drabba Colombias tuffaste fängelser. Nyligen fick Börje Erdtman pris för sitt arbete.

– De här har varit mina 20 bästa år, säger han själv.

De pampiga stadsfullmäktigebyggnaderna i den ökända knarkstaden Medellin i Colombia reser sig mot skyn. Några av världens värsta kokainkungar har kontrollerat denna stad. En av dem hette Pablo Escobar, och var enligt ekonomimagasinet Forbes 1989 världens sjunde rikaste person. Antalet mord varje år var närmast ofattbart. Vid mitt första besök i landet stod beväpnade vakter utanför nästan varje restaurang. Och från flygplatsen eskorterades vi av k-pistbeväpnade militärpoliser. Idag är situationen en annan.

Den svenska gruppen från Ankarstiftelsen är på plats för att närvara när Börje Erdtman från Mölltorp i Västra götaland får Medellins utmärkelse för 20 års berömvärda sociala insatser. Tillsammans med stiftelsen har han drivit ett radikalt fängelsearbete, ansvarat för skolbyggen, vattenreningsprojekt och ett omfattande fredsarbete bland gerillaledare genom ett fotbollsprojekt som räddar unga undan kriminalitet.

Alla kontrolleras noga innan man släpps in i stadsfullmäktigebyggnaden. På läktaren i sessionssalen sitter en stor grupp pojkar i sina fotbollströjor. På ryggen står Jesus el senor (Jesus – Herren). I dag finns bara i Medellin 16 pojkfotbollslag, som startats för att ge unga killar ett annat mål i livet än att döda människor för pengar. Några av de mest kända maffialedarna erkänner att de fått allt svårare att rekrytera unga pojkar till sina dödspatruller. Men de har slutit fred med Ankarstiftelsens fotbollsevangelister och lovat att inte störa deras verksamhet.

Börje Erdtman tar plats längst fram i sessionssalen tillsammans med stadsfullmäktiges ledare och förre fängelsechefen vid Bella Vistafängelset, Peder Martinez. Han är en av dem som ska tala och överlämna utmärkelsen till Börje från den kristna fängelseorganisationen Prison Fellowship.

I slutet av 1980-talet var läget kaotiskt på ett av världens farligaste fängelser, Bella Vista i Medellin. Byggt för 1 500 fångar har det även idag 8000 internerade alltifrån häktade ungdomar till hårdföra gerillaledare, narkotikakurirer och livstidsdömda. Innan fängelseevangelister fick möjlighet att arbeta på fängelset skedde mellan 350 och 700 mord varje år innanför fängelsemurarna. Nu är siffran nere på kanske ett mord om året.

Men det började med en uteliggare och småtjuv, Oscar Osorio, som blev en kristen och tillsammans med andra ledare började berätta om Jesus bland de fängslade, startade böne- och bibelstudiegrupper. Successivt förändrades miljön, en kyrka öppnades innanför murarna och en tvåårig pastorsutbildning inleddes. Effekten var så påtaglig att fängelseledningen flyttade fångar till andra fängelser för att skapa bättre resultat i dessa fängelser. Idag räknar man med 1500 omvända inne på Bella Vista-fängelset och 10 000-tals i landet. Den här gången deltog Börje Erdtman och den svenska gruppen i en dopgudstjänst inne i fängelsekyrkan. Där samlas varje dag kanske 100-talet fängslade och sjunger ut sin glädje om det nya liv de fått i Kristus. De sjunger så det känns som taket skulle lyfta sig: Jag är fri, jag är fri, Jesus har gjort mig fri, fast de kanske har en livstidsdom och inte vet när de kan se den fysiska friheten utanför murarna igen.

Här mötte Börje Erdtman bland många fängslade i slutet av 1990-talet en lång färgad intern, som väntade på frigivning. Han önskade få ett stöd från Sverige för att arbeta som fängelseevangelist, ett arbete som kanske är bland de enda jobb en frisläppt långtidsdömd kan få i Colombia.

– Men jag hittade ingen, som kunde stödja honom. Trots att det handlade om kanske 2000 kr i månaden. Senare fick jag höra att han återfallit i brottslighet igen, säger han med smärta i rösten.

Men nu, nästan 20 år senare, möttes de igen i Bella Vistafängelset i samband med dopgudstjänsten.

– Känner du igen mig, frågar han och Börje minns.

De hade träffats för en del år sedan på en gata i Medellin, men mannen bara försvann i vimlet. Nu kan Börje glädjas åt att mannen lämnat brottsligheten bakom sig.

– Den här gången ska vi inte svika honom, säger han till mig, när han berättar om mannens livshistoria.

Ett oräkneligt antal svenska frivilligarbetare har varje år sedan mitten av 1990-talet rest till Medellin och andra orter för att bygga skolor i hopp om att kunskap ska få bekämpa fattigdom och hopplöshet. Ett flertal svenska aktörer och personliga sponsorer, som understöder dessutom de cirka åttio fängelseevangelisterna runt om i landet.

Under högtiden hålls tal från Medellins kommunledning. Mot slutet sjungs Colombias nationalsång av alla politiker och närvarande i sessionssalen. Sedan hörs i högtalarna: ”Du gamla, du fria”.

Utmärkelsen och diplomen från stadsfullmäktigeceremonin packar Börje ner i sin väska. Han vill hinna besöka en del av de projekt, som blivit verklighet under åren. Högt upp utmed slingrande jordvägar i utkanten av Medellin kommer vi till en skola där det i dag går över 300 barn. Jag känner igen platsen, senast jag var här 2005 hade en grupp kvinnor precis börjat gräva grunden till skolan.

– Det fanns inga män i byn som kunde bygga. Antingen var de mördade eller också satt de i fängelse, berättar Börje Erdtman.

Han har varit här flera gånger och sett skolan växa fram. Ett av många häpnadsväckande projekt han fått vara med och genomföra. Men det kunde ha slutat helt annorlunda.

Börje Erdtmans insats som grundare av biståndsorganisationen Ankarstiftelsen inleddes med att han i början av 1990-talet förlorade allt och blev satt i konkurs. Till sin 50-årsdag 1993 önskade han sig enbart pengar för att kunna åka ut med biståndsgruppen, Amigos i Skövde. I Medellin var Börje med och byggde det första barnhemmet för gatubarn och föräldralösa, samma år som den ökände kokainkungen Pablo Escobar sköts på öppen gata i Medellin.

Tjugo år har gått och sedan Börjes första besök har Ankarstiftelsen bland annat byggt över hundra skolor och ett flertal vattenreningsanläggningar som stoppat magsjukdomar och andra hälsoproblem bland annat i fattiga indianbyar i Amazonas.

I oktober fyllde Börje 70 år och under festkvällen, där Börje bland annat fick videohälsningar från frigivna fångar i Colombia, samlades otroliga 700 000 kronor in till Ankarstiftelsens hjälparbete. Han hoppas ha krafter att fortsätta en tid till och sammanfattar livet efter den tuffa konkursen med djup tacksamhet.

– De här har varit mina 20 bästa år i livet, säger han.

Utmärkelsen i Sessionssalen i stadshuset i Medellin är ett av många bevis på vad entreprenören från Mölltorp fått betyda för ett förändrat Colombia.